Jag blir så trött på när jag vill berätta om något roligt som hänt och jag hör hur den jag berättar för bara kommer med den ena kommentaren efter den andra som innehåller en massa råd om vad jag borde tänka på. Jag förnekar inte att det görs i all välmening, men det blir ibland för mycket när andra på eget initiativ fullkomligt pepprar en med råd. Jade jag bett om det hade det varit en annan sak. Men när jag bara vill berätta och dela med mig av glädjen jag känner, och jag blir bemött med en massa råd och förmaningar, då tappar jag glädjen för den stunden.
Jag vet att jag är rätt naiv och har lite för lätt att lita människor. Men jag är hellre sån, tror gott om alla och ger dem en chans, i stället för att vara misstänksam och praktiskt taget inte lita på nån. Visst åker jag på smällar, men jag avskyr att generalisera på något sätt. Alla är individer, oavsett var de kommer ifrån, vad de varit med om, eller någon annan faktor.