"Jag trodde länge att det värsta som finns är att vara ensam. Men det är ännu värre att vara tillsammans med människor som gör att man känner sig ensam".
Så sa skådespelaren Robin Williams.

Det här med att vara ensam kan ha både positiva och negativa effekter, och effekten är olika stor på varje individ. En avgörande faktor är om man själv har valt att vara ensam, för stunden eller en längre period, eller om man blivit "kastad ut" i ensamheten.

Eftersom det är jag som skriver kommer denna artikel så klart mycket spegla min syn på ensamhet. Men jag hoppas att många kan känna igen det jag skriver. Kanske några också kan få upp ögonen för hur olika man kan uppleva ensamheten.

Som jag sa tidigare finns det ju stunder, eller perioder, då det kan vara ganska skönt att vara ensam. Man kanske sysslar med något som kräver mycket fokus, och då går det mycket lättare om man är själv. Det kan också vara så att man har varit runt massa människor hela dagen, och man behöver lite utrymme för sig själv.

Det som jag tror skiljer en individ från en annan är hur länge det är "skönt" att vara ensam. Vissa kan tycka det är skönt att ha hela kvällen för sig själv. Andra kan känna att det kanske är skönt att landa en stund när de kommer hem, men sen vill de gärna ha sällskap, även om de inte gör nåt särkilt.

En situation som avsevärt kan påverka hur känslig någon är för ensamhet är om han/hon levt i en relation, men av någon anledning tvingats bryta eller blivit lämnad. Då är man invand i att ha någon att komma hem till, och helt plötsligt är det tomt. Och den tomheten kan vara väldigt tärande. Bara detta med en separation (eller om det till och med handlar om skilsmässa) slår väldigt olika på varje individ. En del blir avskräckta, eller kan också känna sig n&ouml