Jag skriver för att kunna få ro.

Jag skriver för att orka fortsätta att tro.

Tro på en framtid med glädje överlag,

även om det innan det händer kan ta ett tag.

Men endast lite hjälper denna terapi,

när jag är fast och inte känner frid.

Med frid jag menar att ha dig vid min sida,

där båda kan stötta då vi ser den andre lida.

För kärleken till dig bara växer och gror.

Så djup är den som om det är i benen den bor.

Som blodet pumpas runt i hela kroppen

så känner jag kärleken från tårna till knoppen.

Jag vill så gärna ha dig här,

för jag har nog aldrig varit så kär

Slagsmål i hjärnan

När dina tankar spelar dig ett spratt har du inte alltid nära till skratt
När förnuft och känsla inte är överens, då har kaoset ingen gräns

Försöka ta saker med en klackspark som Zlatan
Så att livet åter blir som lugna gatan

Att få ihop en till synes omöjlig ekvation, som även inkluderar en älskad person
När man inte kan sluta hoppas på lycka, som nån annan lyckats knycka

Att se nuet och ändå ha mål, är ibland mer än man orkar och tål
För livet kan som bekant fort vända, och man vet inte vad som härnäst ska hända